Efter att ha färgat om dom blåa topparna och stått ut med hur snabbt färgen rann ut och blev en grå/grön färg medan den rosa höll sig fin hela tiden så blekte jag bort färgen och la på en klarare rosa färg. Lite synd, tyckte om det blåa och rosa när det var nytt!
Är starkare färg i verkligheten!
(Emelie sa att jag ser ut som en My little pony nu, finaste komplimangen ever!!)

Kaka, tårta, presskaffe, tekanna och vaniljkräm. Antar att det har varit regn ute och pensionärsfirande av Sara som blev 20 år igår och Norges nationaldag. Tankar som slår mig en sån här dag är
1. Norge är ett bättre land.
2. Jag hade velat vara russ istället för student
3. Det regnar alltid, även om det inte regnar mycket så småduggar det så du blir blöt.
4. Jag åker hem om 13 dagar...

Efter att ha gått 3,6 km till en höjd som är 604 meter över havet känns det ganska fint att se ut över Lysefjorden och njuta av det fina vädret!

Otroligt nog har jag vågat göra något annat än lite slingor. Färgade topparna med en liten blandning av koleston och color touch. Ska färgas på en gång till för att få lite klarare pastellfärger, tror jag!

Funderar på om jag vill virra runt i en ny stad, vara vilse konstant, upptäcka nya saker varje dag och inte veta vilket håll jag bor åt. Finns någon charm i att kolla i anteckninarna på mobilen innan man skriver sitt personnummer i det nya landet, innan man skriver sitt nya nummer och sin nya adress.

Jag kan inte avgöra om jag vill flytta någonstans och studera i fem år eller bara arbeta i 5 månader och sen resa lika länge. Jag har åldersnoja och har inte fyllt 20 år ännu. Kan bara tänka mig hur jag kommer vara när jag blir 50 år...

Sitter här hemma i kollektivet, surplar vatten och drömmer om värme och färgglada hus.
Ser fram emot två och en halv vecka i Italien. Tror det behövs med en liten pensionärstur med sevärdheter och god mat med fint rött vin till, om jag då har lärt mig känna skillnaden mellan ett för 50 kr i pappkartong och ett annat.
Har jobbat i 7 månader och känner mig redan redo för ledighet, kan inte fatta att jag ska jobba i ca 50 år till.

Har sagt upp mig från jobbet, packat väskorna och kommer hem till lilla Luleå på måndag!



Nej, skoja bara. Men har sagt upp mig och kommer hem om sju veckor! Längtar hem helt enkelt, finns en hel lista med personer och saker jag saknar här.
Men om sju veckor kommer jag väl sitta där på planet och känna hur halva hjärtat är kvar och tänka på hur mycket jag kommer sakna allt regn, roliga norska uttryck, kullerstens gator, vita trähus och mina fantastiska kollegor.

Norge lyckats ta min brors själ, så nu har han också valt att flytta över gränsen men till Oslo istället. Så får väl åka tillbaka sen till hösten och hälsa på och få mitt behov för regn och uppförsbackar fyllt.

Det hjälper lite mot hemlängtan när solen lyser och man ser att det blommar överallt längst vägarna.
Och att jag fick ett paket av mamma!

För någon dag sen upptäckte jocke att det växte en liten planta upp ut det lilla hålet i tvättstället som förhindrar översvämning.
En liten grön kvist som växte upp från det vidriga slemhålet, otroligt och samtidigt oroväckande.
Tänk vad som kan finnas under badkaret...

Är hemma från jobbet idag, tog mig till jobbet igår men åkte hem efter en och en halv timme på grund utav risken för att svimma och snora ner folk.
Har feber, snor överallt, hosta som vänder mina lungor ut och in (känns det som). Trots den onormalt höga kroppstemeraturen, tjocksockar, mjukisbyxor, tjocktröja och täcke fryser jag ändå.

En annan sak som kanske är lite mer värt att höra om är att kollektivet har minskat med en person. Oskar har åkt hem och ska påbörja en månad i Thailand med några vänner. Blir onormalt ledsen när folk säger "Gud vad skönt för er, då blir det ju lite mer plats för er andra!"
Nej, det är inte skönt, det ser bara tomt ut. Tomt i soffan när inte Oskar sitter och spelar, tomt under soffbordet när Oskars dator och alla sladdar inte ligger där och tomt i badrummet där Oskar hade sin lilla platslåda med saker. Vi delar fortfarande upp maten i 6st delar, Erik vill ha någon att sitta vaken och spela med, Linda råkade koka en extra morot, Carro och Jocke har ingen som är hemma när dom kommer hem längre och jag säger att jag bor med fem stycken. Jag tror vi alla saknar Oskar.

Känns som om det var nyss vi kom hit till Stavanger, sittandes utanför Burger King, för att det fanns Wi-Fi där, sökandes efter någonstans att sova första natten. Men ändå känns det som om jag är någon helt annan person än vad jag var när jag klev på planet i Luleå.


En glad Oskar från den blötaste dagen någonsin

Vi fick finbesök från Luleå och vandrade runt i Stavanger för att visa den vackra staden.

Galenpanna spelades och många helt onödiga frågor ställdes av Linda, som om personen i fråga hade bruna eller blåa ögon (och detta var den första frågan hon ställde). Det är fint att någon tänker helt utanför ramarna!


Det blev något glas vin och en tur ut på byen för att visa utelivet som sägs vara Norges bästa (om man är 20 år, annars är det inget man hänger i julgranen så att säga)


Oskar och Carro bakade fantastiska semlor! Synd bara att grädden inte gick att vispas tjockare än vad ni ser ovan på bilden, det var lika gott för det men bara väldigt mycket jobbigare att äta.
Här i Norge äter dom inte semlor, utan "Fastelavboller" som är i pricip samma sak. Jag tycker dom verkar vara mycket bättre, för här har de inte mandelmassa utan det är sylt istället. Så de har sylt och grädde på dem, helt fantastiskt tycker jag, för då tål jag äntligen de som man kan köpa i butiken!

Jag dog inte i USA. Även om man hade lätt kunnat tro det eftersom det inte har kommit upp några onödiga inlägg om mat eller hur mesiga norrmännen är när det är -7grader och tror att dom håller på att dö av kyla.

Tillbaka till USA:
Vi hann med lite olika nöjesfält i Orlando, lite alligatorer och basket i Miami och nyår i Key West. Ovan ser ni några få bilder av ca 450 stycken.
En riktigt bra resa med andra ord!

Det blev minsann inte maxmat, för jag hade ju inget bordingkort till inrikes terminalen.. Där försvann hela glädjen med resan

Lätt överdrivning kanske men en stor del av det som skulle få mig att stå ut alla dom här timmarna jag måste sitta på Arlanda och vänta på att tiden ska gå, sen flyga till Budapest och vänta från elva på kvällen till halv sju på morgonen, sen till London och sen vidare till Orlando.
Två veckor av värme och sol, känns som om den långa resan är värd det.

Har sovit ca 4 timmar, varit vaken från 4 i morse, är framme i Florida ca 16:30 imorgon(deras tid), lär vara död!

Jag ber om ursäkt för att min blogg har förvandlats till en matblogg. Tyvärr kan jag meddela att det inte kommer att bli någon förändring.
Det är för det mesta vad jag tänker på här i Norge, och om jag inte tänker på var vi äter och vad jag ska äta till middag tänker jag på vad jag ska äta så fort jag landar i Sverige.

Maxmat, helt klart!